Allt och ingenting

Ja. Det här låter ju som ett spännande inlägg… nu ska jag skriva om allt och ingenting. Jag börjar med att skriva om…

allt: dsjigoajdsofijfdoiajsdoiacjsdcm.

Nu ska jag skriva om…

ingenting: mcixcooixvoaidssjfaoidsjfsiodf.

Klart. Nu kan alla gå hem. Nej. Det här går inte. Jag ska försöka få till något inlägg. Kan ju inte bara skriva om allt och ingenting. Så jag ska istället skriva om en stereoupplevelse jag nyligen hade…. i stereo!

Det här är än så länge det sämsta blogginlägg jag varit med om. Men med lite tur så kanske det kan bättra sig. allt och ingentingHöll på ett koppla in en ny stereo idag. Egentligen var stereon inte ny. Det var en stereo som jag använt förut. Så den var ny en gång i tiden. Vad som är nytt är däremot att jag har börjat använda den igen. Min nya gamla stereo gick sönder då jag råkade putta ned förstärkaren i golvet. Anledningen var en idiotisk olyckshändelse. Förstärkaren stod på kanten av en bänk och när jag höll på att dra om kablarna så kom jag åt den med armbågen. Nu förstärker den ingenting längre. Eller, jo, den förstärker tyngden i en soppåse.

Den gamla stereon som jag nu använder som primär stereo är ganska sämst. Av någon anledning har ljudkabeln för höger högtalare börjat glappa. Det finns ingen uppenbar logik i när den väljer att glappa. Av någon anledning verkar den glappa i takt till låga frekvenser. Om musiken har mycket bas så försvinner ljudet regelbundet. Är det däremot musik med endast höga frekvenser så fungerar det utmärkt. Är ju inte direkt så roligt. Finns bättre saker än att lyssna på techno när höger högtalare fladdrar runt ljudet så att det känns som att man har lock för ena örat.

Egentligen borde jag skaffa nya kablar och kolla om det är glapp i själva kabeln eller i högtalaren. Känns lite mer produktivt än att sitta här och skriva. Men för att göra det måste jag resa mig ur soffan. Ta mig till en butik och lägga ut massa pengar. Frågan är ju också vilken sorts kabel jag vill ha. Ska jag köra guldpläterad och leka lyxlirare? Ska jag ta ett budgetalternativ och riskera att drabbas av audiofilens oxiderings-ej-tät-världen-går-under-dilemma? Känns som att jag inte bryr mig särskilt mycket. Kommer antagligen att bara ta det mest billiga alternativet då jag bara ska felsöka.

Har märkt att hållbarheten på ljudkomponenter verkar vara sämre än vad den en gång var. Kan ju såklart bero på att jag går runt och stöter ned saker med min armbåge. Måste fundera lite djupare och grundligare på detta. Har iallafall lovat mig själv att vara mer försiktig i framtiden. Det var ingen jättebillig stereo som for i golvet. Har märkt att de billiga stereoapparaterna absolut inte är värda priset. Därför ser jag till att lägga lite mer pengar för att få ett ljud som inte bara är irriterande. Ni vet alla de där ”märkes”-apparaterna på Elgiganten? (Marshall! Bluetooth-super-högtalare! Ser precis ut som rockrebellernas förstärkare! Jättebra!) De är egentligen helt värdelösa. Hade förut en sådan Bluetooth-högtalare. Köpte den för att jag trodde det skulle vara praktiskt att kunna flytta runt den. Var väl egentligen inga problem med att flytta runt den. Problem uppstod först när det kom ljud ur den. För de dryga två tusen kronorna som den kostade hade jag kunnat få åtminstone en helt okej traditionell högtalare. Vad jag istället fick var oljud på burk. Ingen aning vilka som köper dessa grejer.